Nämnden tillämpar i sin tvistlösande verksamhet paketreselagen (1992:1672) i stor omfattning. Lagstiftningen har i allt väsentligt fungerat väl från nämndens utgångspunkter, även om det finns utrymme för åtskilliga förbättringar. Nämnden begränsar sitt yttrande till förslagen i promemorian som tar sikte på ett nytt direktiv på området.
Direktivets tillämpningsområde
Nämnden ställer sig positiv till förslaget att direktivet och den nationella lagstiftning som genomför direktivet skall vara tvingande till förmån för konsumenterna. Nämnden har samtidigt inte någon erinran mot att även andra resenärer än konsumenter omfattas av direktivet.
Nämnden ställer sig tveksam till att direktivet bör omfatta sådana s.k. språkresor som i dag enligt EG-domstolens rättspraxis (EG-domstolens dom i mål C-237/97) inte omfattas av direktivets tillämpningsområde. Dessa innehåller inslag som i stor utsträckning faller utanför sådant som normalt präglar reseavtal mellan konsumenter och näringsidkare.
Nämndens erfarenhet i övrigt är att innebörden av begreppet paketresa kan vara svårtolkat. Det gäller framförallt skräddarsydda resor och vissa andra s.k. språkresor än de som omfattas av EG-domstolens praxis. Det är angeläget att ett nytt direktiv på området innehåller en tydligare definition av begreppet.
Offentligrättsliga och civilrättsliga regler
Nämnden har inte någon erinran mot den föreslagna åtskillnaden mellan offentligrättsliga och civilrättsliga regler i direktivet. Nämnden har dock i sin verksamhet inte upplevt frånvaron av en sådan åtskillnad som något stort praktiskt problem.
Vad nämnden däremot skulle se som värdefullt vore att ge de avtalsrättsliga sanktionerna en tydligare och mer direkt koppling till avtalsbrotten än som nu är fallet. Vidare kan övervägas att vid sidan av de marknadsrättsliga påföljderna också koppla civilrättsliga påföljder till vissa överträdelser av t.ex. informationsbestämmelserna. Det är dock tveksamt om det är lämpligt att i direktivet fullt ut reglera påföljderna för varje överträdelse.
Parterna
Nämnden tillstyrker förslaget att direktivet bör uttala sig om när återförsäljaren skall anses som part i det träffade reseavtalet. Nämnden ifrågasätter emellertid behovet av att i direktivet införa regler om culpa in contrahendo och culpa in eligendo. Det får förutsättas att sådana allmänna rättsgrundsatser ändå är allmänt kända. Att reglera ansvaret i vissa men inte andra fall framstår som tveksamt och kan också vålla tveksamhet. Nämnden avstyrker därför förslaget i denna del.
Anteciperat och fullbordat fel, påföljder, försening och reklamation
Nämnden har inte någon erinran mot att det framtida direktivet innehåller ett utvecklat felbegrepp på så sätt att det klart och tydligt framgår i vilka fall som arrangören är ansvarig. Nämnden har i princip inte heller någon erinran mot förslagen i promemorian när det gäller påföljder vid fel och när det gäller försening och reklamation.
Övrigt
Avslutningsvis vill nämnden framhålla att den tekniska utvecklingen lett till att parternas beteende ändrats sedan det nuvarande direktivets tillkomst, främst genom köp på Internet. Det är därför angeläget att dessa förhållanden beaktas särskilt vid utarbetandet av ett nytt paketresedirektiv.
Detta yttrande har beslutats av Allmänna reklamationsnämndens ordförande Lotty Nordling. I handläggningen har deltagit beredningschef för nämndens reseavdelning Maria Berge. Handläggare Bo Helin har varit föredragande.
Lotty Nordling
Bo Helin