Inledning
Allmänna reklamationsnämnden har genom remiss den 31 januari 2007 anmodats att yttra sig över betänkandet Telefonförsäljning, SOU 2007:1. Nämnden får med anledning av denna remiss lämna följande synpunkter. Yttrandet begränsar sig till de förslag som gäller sanktionssystemet (avsnitt 14.3) och obeställda produkter (avsnitt 14.4).
Sanktionssystemet
Allmänt
Med utgångspunkt i sin tvistlösande verksamhet kan inte nämnden se att förslaget till ny 2 kap. 8 a § distans- och hemförsäljningslagen kommer att vålla nämnden några rättstillämpningsproblem. Förslaget kan inte heller antas påverka ärendetillströmningen i någon nämnvärd utsträckning.
Ogiltighet vid bristande information?
Förslaget innebär en förändring av det nuvarande konsumentskyddet vid brister i information från näringsidkarens sida och är, delvis, en återgång till de regler som gällde enligt 1981 års hemförsäljningslag. När det gäller brister i förköpsinformationen innebär förslaget den skillnaden mot gällande lag att avtalet blir ogiltigt. I dag kan ångerfristen förlängas för vissa typer av distansavtal, men det förutsätter att bristen inte läkts genom information efter köpet.
En regel om ogiltighet vid bristande förköpsinformation innebär ett starkare skydd för konsumenten. Men den föreslagna regeln är inte invändningsfri. Den medger inte att näringsidkaren läker bristande förköps- eller, för den delen, efterköpsinformation. Någon diskussion om skälen till detta förs inte i betänkandet (jfr prop. 1999/2000:89 s. 45 f.). Det kan vidare enligt nämnden ifrågasättas om samtliga de uppgifter näringsidkaren ska lämna framför allt enligt 2 kap. 6 § distans- och hemförsäljningslagen är av den arten att brister bör leda till ogiltighet, i vart fall utan möjlighet att först vidta rättelse (de brister som enligt 1981 års hemförsäljningslag kunde leda till ogiltighet var betydligt färre till antalet). Flera av punkterna i stadgandet får dessutom anses vara sådana att utebliven information om dem leder till att de inte kan anses utgöra en del av parternas avtal och således inte åberopas mot konsumenten (jfr 2 kap. 8 § försäkringsavtalslagen [2005:104]). Det är inte givet att det därutöver finns ett behov av att ogiltigförklara resten av avtalet.
Rättsverkningarna av ogiltighet
En fråga som lämnats öppen är vad det ogiltiga avtalet får för verkningar. En ogiltighetsregel bör i klarhetens intresse kompletteras av bestämmelser efter mönster av 2 kap. 13 och 15 §§ distans- och hemförsäljningslagen, i relevanta delar. En särskild fråga som gör sig gällande i sammanhanget är hur parternas mellanhavanden ska regleras om fullgörandet av en tjänst har påbörjats; till skillnad från ångerrätten föreslås ju ogiltighet kunna inträda även då. Här bör regler om verkningar av hävning av avtal kunna vara till ledning (jfr 23 § konsumenttjänstlagen [1984:716]).
Vilka avtal bör omfattas av ogiltighetsregeln?
Utredningen har inte kunnat finna belägg för att det finns några problem med ofrivillig avtalsbindning vid telefonförsäljning av finansiella tjänster. Nämnden kan för sin del inte göra någon annan bedömning, men anser att det ändå finns anledning att, för enhetlighetens skull och inför en möjlig mer omfattande distanshandel med finansiella tjänster, överväga en ogiltighetsregel också på det området.
En ogiltighetsregel bör också, även om det inte ingått i utredningens uppdrag, övervägas för hemförsäljningsavtalens del.
Övrigt
Om näringsidkaren försummar att lämna information enligt 2 kap. 7 § distans- och hemförsäljningslagen (i något annat hänseende än 7 § andra stycket 1) är ångerrätten tre månader från den dag då konsumenten tog emot varan. Denna påföljd av bristen sammanfaller helt med tillämpningsområdet för ogilthetsregeln. Frågan är därmed om det finns anledning att behålla regeln i 2 kap. 11 § sista meningen.
Nämnden vill i detta sammanhang påminna om att bestämmelser om distans- och hemförsäljningsavtal omfattas av den översyn av konsumentregelverket som aviserats i kommissionens grönbok i ämnet, KOM(2006)744 slutlig. Bland de frågor som tas upp i grönboken märks näringsidkarens informationsplikt och följderna av att den försummas. Även om eventuella lagstiftningsinitiativ från kommissionen kan antas dröja ytterligare någon tid finns det därför anledning att överväga om reglerna i distans- och hemförsäljningslagen, som ju i betydande utsträckning bygger på EG-direktiv, bör ändras innan översynen har genomförts.
Obeställda produkter
Rätt att kostnadsfritt få behålla varan
Nämnden har inget att erinra mot förslaget som princip.
Varor som har skickats av misstag
Betänkandet behandlar inte frågan om vad som avses med ”misstag”. Nämnden utgår från att misstag om konsumentens vilja att ingå avtal inte är relevant. Det skulle alltså inte röra sig om missbedömningar från näringsidkarens sida utan om rena fel; varan har skickats till en person som alls inte var avsedd som mottagare.
Det bör krävas av näringsidkaren sedan han eller hon upptäckt, eller borde ha upptäckt, att varan skickats av misstag utan dröjsmål meddelar konsumenten det för att misstaget ska få åberopas. Kännedom om att varan skickats kan också uppkomma genom att konsumenten meddelar näringsidkaren. Någon skyldighet för konsumenten att göra det kan inte utläsas ur regeln, vilket nämnden godtar.
Det är angeläget att regleringen rörande misstag inte leder till att näringsidkaren enkelt kan hävda misstag och att konsumenten känner sig nödsakad att betala för varan för att undvika besvär.
Misstagets synbarhet
Det framgår av författningskommentaren att frågan om en vara har skickats av misstag ska avgöras med utgångspunkt i vad mottagaren insett eller borde ha insett om detta. Nämnden godtar den ståndpunkten som princip. Nämnden vill dock förorda att ett synbarhetsrekvisit tas in i lagregeln. Nämnden lutar också åt att kravet på insikt bör sättas högre än utredningen föreslagit, närmast så att misstaget ska ha varit uppenbart eller mottagaren insett eller måste ha insett misstaget. Detta är motiverat bl.a. av att misstagsregeln de facto innebär en osäkerhet för konsumenten.
Vårdplikt och kostnader
Enligt dansk rätt, som utredningens förslag bygger på, har konsumenten inte vare sig kostnads- eller vårdansvar för varan, ens om den skickats av misstag. Betänkandet behandlar inte den frågan. Enligt nämnden talar det mesta för att näringsidkaren bör bära risken för att varan skadas hos konsumenten (här bortses från rena skadegörelsefall) och att svara för att varan tas tillbaka.
Tjänster som har levererats utan beställning
Nämnden har konstaterat att det enligt förslaget inte ska finnas något undantag för tjänster som tillhandahålls av misstag. Skälen till detta berörs dock inte i betänkandet.
Varaktiga tjänster
Som nämnden uppfattat förslaget kan en näringsidkare inte ta betalt för obeställda, men fullgjorda tjänster. Nämnden utgår från att avsikten när det gäller tjänster som typiskt sett tillhandahålls över en längre tid, inte har varit att näringsidkaren inte ska kunna – påföljdsfritt – avbryta leveransen av tjänsten. Ett klargörande i denna fråga bör tas in i vart fall i författningskommentaren till bestämmelsen.
____________________
Detta yttrande har beslutats av Allmänna reklamationsnämndens vice ordförande, Thomas Johansson. I ärendets handläggning har också deltagit beredningscheferna Maria Berge och Mats Odenstad, båda föredragande.
Thomas Johansson
Maria Berge
Mats Odenstad