Inledning
Allmänna reklamationsnämnden har genom remiss den 20 april 2009 anmodats att yttra sig över promemorian Konsumenttjänster m.m. (Ds 2009:13).
Nämnden har den 17 oktober 2008 yttrat sig över betänkandet Bör konsumenttjänstlagen utvidgas? En diskussionspromemoria, Ds 2008:55 (Ju2008/6003/L2).
Nämnden har disponerat sitt yttrande på det sättet att den först redovisar några övergripande synpunkter. Därefter behandlas de i promemorian framförda förslagen i den mån nämnden har avvikande synpunkter. Synpunkterna redovisas under de rubriker och med de nummer som förslagen har i promemorian.
Övergripande synpunkter
Lagreglering
Nämnden har i sin tvistlösande verksamhet vid flera tillfällen tillämpat enstaka bestämmelser i konsumenttjänstlagen (1985:716) analogt i fråga om olika avtalstyper som för närvarande faller utanför lagens direkta tillämpningsområde. Analogier har emellertid den nackdelen att rättsläget inte är klart vilket leder till en bristande förutsebarhet i rättstillämpningen.
Utredaren har undersökt i vilken utsträckning konsumenttjänstlagens (KtjL:s) olika bestämmelser skulle kunna göras tillämpliga på avtalstyper som i dag inte omfattas av lagen. Förslagen ligger i linje med uppdragsgivarens intentioner och är i sak väl avvägda. En genomgång av utredningsförslaget visar emellertid att det finns betydande svårigheter att utvidga lagen till nya områden och samtidigt uppnå en reglering som är både enkel och sammanhållen.
Kontrollansvar
Näringsidkarens skadeståndsansvar enligt KtjL är utformat som ett kontrollansvar. Utredaren föreslår undantag från näringsidkarens kontrollansvar i 2 kap. KtjL när det gäller skada på egendomen på grund av fel i en förvaringstjänst och vid skada som konsumenten tillfogas genom dröjsmål eller fel vid behandling av levande djur. I dessa fall föreslås ett presumtionsansvar. Vid provningstjänster som även de omfattas av 2 kap. föreslår utredaren ansvar för styrkt vållande vid skada orsakad av fel i tjänsten utom då egendom skadas när den är i näringsidkarens besittning; då ett presumtionsansvar föreslås gälla.
Förvaringstjänster och behandling av levande djur
Nämnden konstaterar att kontrollansvaret vunnit insteg som ansvarsgrund för åtskilliga konsumenträttsliga avtalstyper och att nämndens erfarenhet inte är att ansvaret har inneburit en orimlig börda för näringsidkarna. Nämnden anser därför inte att de skäl utredaren åberopat är tillräckliga för att frångå kontrollansvaret som grund för skadeståndsskyldigheten vid förvaringstjänster eller vid behandling av levande djur.
Som nämnden framförde i sitt yttrande över diskussionspromemorian är förhållandet mellan 31 och 32 §§ KtjL oklart när det gäller förvaringstjänster. Tillämpningsområdena för dessa båda paragrafer vid sådana tjänster bör därför förtydligas.
Behandling och vård av person
När det gäller behandling och vård av person föreslår utredaren ett presumtionsansvar vid dröjsmål och fel i tjänsten men i övrigt ett ansvar för styrkt vållande. Nämnden har ingen invändning mot förslaget i dessa delar utan anser att det är en lämplig reglering av skadeståndsansvaret i sådana fall.
Vissa andra tjänster
När det gäller andra tjänster som ska omfattas av det föreslagna 4 kap. KtjL, bland annat avtal om undervisning, hushållstjänster m.m., föreslås ett ansvar för styrkt vållande som huvudregel. Nämnden anser inte heller här att de skäl som anförs mot ett kontrollansvar är övertygande. Tjänsterna i 4 kap. tar visserligen inte sikte på arbete som ska utföras på fast eller lös egendom men detta utgör inte tillräckligt skäl för att motivera en annan ansvarsgrund än det kontrollansvar som föreslås gälla enligt 2 kap. i lagen. Ett sådant ansvar finns för övrigt redan i dag för andra avtalstyper av mer immateriell art, till exempel i 14 och 16 §§ lagen (1992:1672) om paketresor.
3.3 Ändringar i konsumenttjänstlagen?
Utredaren föreslår att KtjL:s regler om arbete på egendom ändras bara i vissa detaljer i förtydligande syfte. Nämnden tillstyrker förslaget i princip, dock med följande synpunkter.
I promemorian föreslås ett tredje stycke i 36 § med lydelsen ”En prisuppgift ska avse slutligt pris inbegripet mervärdesskatt”. Nämnden anser att det är oklart vad som avses med uttrycket ”slutligt pris”. En prisuppgift kan till exempel avse ett timpris, medan antalet timmar och materialkostnad lämnas utanför. Vidare är det inte klart om det räcker med att ange 100 kr plus 25 % moms eller om priset 125 kr måste anges. Syftet med att införa det nya stycket i 36 § synes vara att tydliggöra gällande praxis av innebörd att om konsumenten får en prisuppgift i form av timpris, totalpris eller någon annan form av prisuppgift ska mervärdesskatt anses ingå i beloppet om det inte särskilt anges att sådan skatt tillkommer. Tredje stycket i 36 § kan mot denna bakgrund förslagsvis formuleras på följande sätt: ”En prisuppgift ska anses inbegripa mervärdesskatt, om inte något annat anges”.
I promemorian föreslås vidare att 45 § KtjL förtydligas genom att man inför uttrycket ”utan fog”. Nämnden anser att uttrycket kan leda till missförstånd om vad som avses. Första meningen i paragrafen bör därför förtydligas, t.ex. enligt följande: ”Om avtalet innebär att konsumenten helt eller delvis ska betala tjänsten innan den har utförts och om konsumenten låter bli att betala utan att han eller hon har rätt till det enligt 19 eller 27 §§, får näringsidkaren ställa in arbetet till dess att konsumenten betalar.”
Som nämnden uttalade i sitt yttrande över diskussionspromemorian bör bevisbörderegeln i 51 § KtjL behållas som ett undantag från huvudregeln och inte ges en vidare lagfäst tillämpning än vad som följer av dess ordalydelse. Det har inte kommit fram något som ger nämnden skäl att nu frångå denna inställning.
3.4 Särskilt om förvaring
Utredaren föreslår att reglerna om hävning anpassas efter avtalstypen och att ett presumtionsansvar ska gälla vid skada på den förvarade saken i enlighet med vad som gällde enligt KtjL:s ursprungliga lydelse. Reglerna i KtjL ska enligt förslaget också tillämpas på förvaring av levande djur.
Nämnden har under rubriken Övergripande synpunkter behandlat förslaget när det gäller presumtionsansvar som skadeståndsgrund.
När det gäller förvaring av levande djur kan nämnden konstatera att nämnden sedan KtjL:s tillkomst har behandlat sammanlagt sex ärenden som rör förvaring av hund eller katt. I inget av fallen avgjorde nämnden de aktuella ärendena genom att uttryckligt åberopa en analog tillämpning av KtjL. Man kan därför fråga sig om det finns något behov att lagreglera förvaring av levande djur. Samtidigt finner nämnden att det inte finns något skäl att motsätta sig en reglering som leder till större förutsebarhet i rättstillämpningen.
3.6 Behövs en utvidgning av konsumenttjänstlagen?
I syfte att stärka konsumentskyddet och klarlägga rättsläget föreslår utredaren att KtjL utvidgas till att gälla vissa andra privata tjänster.
Utredarens genomgång visar att det inte går att direkt utvidga KtjL till att omfatta fler tjänster än de nuvarande och att det inte går att införa enhetliga regler på tjänsteområdet. Vid en utvidgning av tillämpningsområdet måste därför mer eller mindre långtgående anpassningar göras för olika tjänster.
Förslaget till ny KtjL innehåller fyra kapitel, varav tre var för sig reglerar olika tjänsteslag. Förslaget innebär att det kommer att gälla skilda regler för olika tjänsteslag. Det finns en uppenbar risk för att det kommer att vara svårt att hålla reda på vad som ska gälla för respektive tjänst, exempelvis när det gäller påföljder vid fel eller dröjsmål på näringsidkarens sida eller vilken typ av skadeståndsansvar som ska gälla för den aktuella tjänsten. Det blir emellertid en nödvändig följd av förslaget och väcker frågan om man bör avstå från att lagstifta och nöja sig med en analog tillämpning av vissa regler i KtjL i de fall detta lämpar sig. Nämnden anser ändå att det är angeläget att man så långt som möjligt ökar den rättsliga förutsebarheten beträffande fler konsumenttjänster och förespråkar därför trots allt att en lagreglering kommer till stånd, där detta är möjligt.
4.1 Behandling av levande djur
Utredaren föreslår att KtjL:s regler om arbete på egendom ska tillämpas också på behandling av levande djur.
Nämnden håller med om att KtjL kan göras tillämplig på behandling av levande djur, även om behovet av en lagreglering inte förefaller överhängande. Nämnden tar en eller ett par gånger om året emot ärenden som gäller tvister med veterinärer eller djurkliniker. Med undantag av något enstaka fall har avgörandena i dessa ärenden skett utan uttryckligt åberopande av en analog tillämpning av KtjL. Flera har gällt frågor om priset för tjänsten. Annan behandling av djur har sedan år 1991 förekommit i två ärenden hos nämnden. Båda gällde klippning av hund. Inte heller i dessa två ärenden åberopade nämnden KtjL analogt.
Man kan därför också för dessa tjänster fråga sig om det finns något behov en lagreglering. Samtidigt finner nämnden att det inte heller för dessa tjänster finns något skäl att motsätta sig en reglering som leder till större förutsebarhet i rättstillämpningen.
4.2 Annan befattning med konsumentens egendom
Utredaren föreslår att KtjL:s regler om arbete på egendom ska gälla också vid provning av egendom, dock med ett lindrat skadeståndsansvar vid fel från näringsidkarens sida.
Det är oklart vilka konsumenttjänster som det här skulle kunna handla om förutom naturligtvis vattenprover, jordprover etc. Nämnden tillstyrker emellertid i princip att KtjL:s regler om arbete på egendom kan gälla också vid provning av egendom. Nämnden har – som nämnts i det föregående under rubriken Övergripande synpunkter - i sitt yttrande över diskussionspromemorian förordat ett kontrollansvar vid skador på grund av fel beträffande tjänster som omfattas av det föreslagna 2 kap. Trots det är nämnden benägen att hålla med utredaren om att ett lindrat skadeståndsansvar bör gälla vid provning.
Provningen resulterar i någon form av utlåtande. Vilken typ av skada som ett felaktigt provresultat eller utlåtande kan leda till eller omfattningen av en sådan skada är svårt att förutse. Nämnden delar därför utredarens uppfattning att det inte är lämpligt att införa ett så strängt ansvar som kontrollansvar vid skador på grund av fel i tjänster av detta slag.
4.3 Behandling och vård av person
Utredaren föreslår att det vid behandling och vård av person ska gälla motsvarande regler som vid arbete på egendom, med vissa avvikelser som föranleds av tjänstens särdrag. Sjuk- och tandvård ska tills vidare hållas utanför lagstiftningen.
Förslaget överensstämmer med vad som föreslogs i diskussionspromemorian och som nämnden tillstyrkte i sitt yttrande över denna. Nämnden har inte anledning att nu ha någon annan uppfattning.
4.4 Immateriella tjänster m.m.
Utredaren föreslår att det i ett särskilt kapitel införs allmänt hållna regler om vissa tjänster (undervisning, förskola, barnomsorg, hushållstjänster, motionstjänster, upplevelsetjänster, festarrangemang och liknande samt begravningar).
Beträffande rådgivning, konsulttjänster, sysslomannaskap m.m. förordar utredaren att dessa tjänster hålls utanför lagförslaget. Nämnden instämmer i denna bedömning och finner i likhet med utredaren det motiverat att fortsätta att utreda konsumentskyddet på dessa områden.
Förslaget till 4 kap 1 § KtjL inleds med en uppräkning av sex kategorier av tjänster. De angivna tjänstetyperna bör lämpa sig väl för en reglering. Nämnden förutser ändå att det kan uppstå tillämpningsproblem när det gäller avgränsningen mellan vissa typer av tjänster. Speciellt beträffande punkterna 4 och 5 kan gränsdragningsproblem befaras. Till exempel kan man fråga sig om stadsvandringar och andra guidade turer i stadsmiljö omfattas av punkten 4 ”anordnande av upplevelser i naturen” och om punkten 5 ”anordnande av fester och liknande sällskapliga sammankomster” omfattar exempelvis vinprovning. Det är därför nödvändigt med ett förtydligande i dessa delar.
Begravningar
Uppräkningen av tjänster i 1 § omfattar även anordnande av begravningar. Vanligtvis beställs en begravning av ett dödsbo. I dessa fall är KtjL inte tillämplig eftersom lagen inte alls är tillämplig på tjänster som beställs av dödsbon. De fall då en begravning beställs av en enskild person för dennes egen räkning lär vara sällsynta. Man bör därför överväga om begravningar alls ska omfattas av KtjL och om man inte i stället bör förlita sig på en analog tillämpning av lagen de gånger detta kan anses lämpligt.
Besiktningar
När det gäller besiktningar föreslår utredaren att 4 kap. ska tillämpas på förhållandet mellan besiktningsmannen och konsumenten vid småhusentreprenader, om inte något annat följer av 2 kap 53-58 §§ som handlar om slutbesiktning.
Nämndens erfarenhet är att även andra besiktningar vållar problem och att dessa därför också kan behöva regleras. Nämnden har till exempel i flera fall prövat tvister i anledning av fastighetsbesiktningar och så kallade överlåtelsebesiktningar. Värderingstjänster bör rimligen också anses som en form av besiktning. Var gränsen går mellan besiktning och provning är oklart. AB Svensk Bilprovning sägs till exempel utföra besiktningar. Om anlitande av mögelhund och radonmätning ska anses som en provnings- eller besiktningstjänst kan diskuteras. Utredaren föreslår att provningstjänster regleras av 2 kap KtjL och besiktning vid småhusentreprenader av 4 kap i lagen. Eftersom de båda tjänsterna dels framstår som likartade, dels kan vara svåra att särskilja bör de lämpligen regleras på samma sätt och i ett och samma kapitel. Förslaget i denna del bör därför övervägas ytterligare.
Priset
Frågan om priset för tjänster som omfattas av 4 kap. regleras i 9 §. I likhet med vad nämnden föreslagit beträffande 2 kap. 36 § bör det i denna bestämmelse anges att prisuppgiften ska anses inbegripa mervärdesskatt, om inte något annat anges.
_________________________________
Detta yttrande har beslutats av Allmänna reklamationsnämndens ordförande och chef Lotty Nordling. I handläggningen har också deltagit informationschefen Torsten Palm, beredningschefen Patrik Havermann och handläggaren Karin Blomsterberg, föredragande.
Lotty Nordling
Karin Blomsterberg