Vanliga fall hos ARN Sök Sök De vanliga fallen visar hur vi tycker att en viss typ av tvist bör lösas. Vilket nummer ärendet hade syns under texten.
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Visa filtrering Köp av vara Köp av tjänst Köp på internet eller via telefon Bankärenden Försäkringsärenden Reseärenden
Köp av vara 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden 4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden 4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden 4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden 4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden 4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden 4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden 4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden 4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden 4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden 4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden 4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden 4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden 4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden 4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden 4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden 4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden 4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden 4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
Köp av tjänst 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden 4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden 4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden 4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden 4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden 4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden 4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden 4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden 4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden 4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden 4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden 4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden 4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden 4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden 4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden 4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden 4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden 4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden 4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden 4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden 4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden 4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden 4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden 4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden 4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden 4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden 4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden 4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden 4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden 4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden 4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden 4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden 4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden 4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden 4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden 4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden 4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
Bankärenden 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden 4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden 4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden 4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden 4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden 4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden 4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden 4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden 4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden 4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden 4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden 4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden 4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden 4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden 4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden 4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden 4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden 4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden 4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
Försäkringsärenden 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden 4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden 4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden 4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden 4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden 4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden 4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden 4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden 4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden 4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden 4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden 4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden 4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden 4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden 4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden 4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden 4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden 4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden 4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
Reseärenden 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon 3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon 3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon 3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon 3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon 6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden 6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1 6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2 6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara 1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara 1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara 1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara 1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara 1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara 1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara 1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara 1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7 4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden 4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden 4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden 4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden 4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden 4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden 4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden 4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden 4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden 4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6 2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst 2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst 2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2 4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden 4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden 4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden 4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden 4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden 4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden 4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden 4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden 4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden 4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6 5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden 5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden 5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden 5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden 5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1 5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
3.1. Rätt information om ångerrätten Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten beställde hälsopreparat via internet och fick ingen information om ångerrätten. Varorna levererades, men konsumenten ville inte ha dem och begärde därför pengarna tillbaka. Konsumenten kritiserade också produkten i allmänna ordalag, dock utan att tydligt peka på något särskilt fel. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lyckats bevisa att det var något fel på varan eller att det fanns något annat skäl för att hävning och avslog kravet på den grunden. Enligt distansavtalslagen har dock konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varorna i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet. Företaget hade inte heller informerat om kostnaderna för retur och fick därför ansvara även för dessa. Änr 2017-02218 Köp på internet eller via telefon
3.2. Har man alltid rätt att ångra ett köp utan att behöva betala något? Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten anmälde sig via internet till en hundkurs och betalade 1 100 kr för den. Dessutom betalade konsumenten 630 kr för medlemskap i en hundklubb, vilket var ett krav för att få gå kursen. Konsumenten fick ingen information om ångerrätt från företaget. När det visade sig att konsumenten inte kunde gå kursen och företaget inte var intresserat av att hitta en lösning begärde konsumenten att få ångra köpet av kursen och medlemskapet och få tillbaka 1 730 kr. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag gäller dock inte ångerrätten för avtal som avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet om näringsidkaren, som i detta fall, ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Konsumenten ansågs dock ha rätt att avbeställa tjänsten enligt konsumenttjänstlagens bestämmelser. Då företaget inte visat att man haft kostnader på grund av avbeställningen och det inte visats att det var omöjligt att sätta in en reserv från och med det andra kurstillfället mot betalning av 7/8 av kursavgiften, ansågs företaget inte ha rätt till någon ersättning utöver för det kurstillfälle som konsumenten deltagit vid. Nämnden rekommenderade därför företaget att återbetala 968 kr till konsumenten. Då avtalet om medlemskap i hundklubben inte ingåtts med företaget, avslogs dock konsumentens krav i denna del. 2017-06733 (ref.) Köp på internet eller via telefon
3.3. Värdeminskning Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten ville häva köpet av en väska. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat fel men konstaterade att avtalet ingåtts på internet och att distansavtalslagen därför var tillämplig. Även om det inte var fel på varan kunde konsumenten därför ha rätt att ångra köpet. En konsument har rätt att ångra ett köp även om hen använt eller till och med skadat varan. Konsumenten kan bli skyldig att ersätta företaget för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En förutsättning för att konsumenten ska bli skyldig att ersätta företaget för värdeminskningen är att företaget före köpet har lämnat information om ångerrätten på det sätt som föreskrivs i lagen. Nämnden konstaterade att konsumenten godkänt villkoren för ångerrätten och även fått information om företagets rätt att göra ett värdeminskningsavdrag. I konsumenträttighetsdirektivet anges som en tumregel att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär. Konsumenten hade enligt egen uppgift använt väskan i några timmar vilket enligt nämndens mening var mer än nödvändig omfattning och väskan fick då anses ha minskat i värde. I brist på närmare utredning rekommenderades företaget att betala tillbaka 1 500 kr av inköpspriset 1 795 kr, dvs. värdeminskningsavdraget blev 295 kr. Änr 2019-05386 Köp på internet eller via telefon
3.4. Skada på återlämnad vara (även fraktkostnad) Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
Konsumenten begärde att få häva köpet av en rostskadad airfryer, men företaget nekade med hänvisning till att det var fråga om handhavandefel. Nämnden konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet. Enligt denna lag har konsumenten rätt att frånträda ett avtal inom 14 dagar från den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Ångerfristen börjar dessutom aldrig löpa förrän konsumenten har fått den information om ångerrätten som lagen kräver. Brister näringsidkaren i sin skyldighet att informera, blir ångerfristen utsträckt med upp till ett år. Nämnden konstaterade att företaget inte hade lämnat föreskriven information samt att konsumenten hade ångrat sig senare än 14 dagar efter det att hen fått varan i sin besittning men inom ett år efter utgången av denna frist, vilket betyder att ångerfristen inte hade löpt ut när konsumenten ångrade sig. Konsumenten hade därför ångrat sig i rätt tid. Ångerrätten gäller oavsett vem eller vad som orsakat skadorna på varan. Säljaren hade inte rätt till något värdeminsknings-avdrag eftersom företaget inte lämnat fullständig information om ångerrätten. Då säljaren inte hade informerat om returkostnaden fick företaget även stå för denna. Änr 2021-06886 Köp på internet eller via telefon
3.5. Förklaringsmisstag Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
Konsumenten såg på en sportaffärs hemsida att man sålde ut en roddmaskin till ett det förmånliga priset 5 995 kr, dock utan att reflektera över att det kunde vara ett oskäligt lågt pris (50 procent) eftersom företaget ofta har reor och stora kampanjer. Konsumenten beställde en maskin och fick en bekräftelse på mailen, men dagen efter kom ett meddelande från kundtjänst om att köpet hävts därför att det var fel pris och konsumenten borde ha förstått det. Konsumenten begärde att få köpa varan till avtalat pris. Frågan är om konsumenten insåg eller borde ha insett misstaget. Om det vore så var företaget inte bundet av den felaktiga viljeförklaringen och något bindande avtal kan inte anses ha träffats (s.k. förklaringsmisstag). Företaget hävdade bl.a. att det erbjudna priset var under inköpspriset och långt under marknadspriset samt att man enligt köpvillkoren hade rätt att häva köpet vid felaktiga priser. Nämnden konstaterade att man vid bedömningen huruvida en konsument kan antas ha varit i ond tro beträffande priset bl.a. ska beakta om avtalet rör en vara för vilken normalpriset är allmänt känt, vilket inte ansågs vara fallet här. Det ansågs inte heller kunna förväntas att en konsument i någon nämnvärd utsträckning ska sätta sig in i prisbilden och därför haft anledning att misstänka att priset var felaktigt. Vid kampanjerbjudanden kan stora prissänkningar f.ö. ha andra orsaker än misstag.I detta fall ansågs priset inte avvika på ett så markant sätt från vad som var rimligt att konsumenten borde ha insett att det var lägre än vad företaget avsett. Då företaget inte presenterat något annat skäl till att avtalet inte skulle vara bindande, ansågs konsumenten ha rätt att få roddmaskinen till avtalat pris – detta oavsett att företaget i sina villkor förbehöll sig rätten att häva köpet vid felaktigt pris. OBS! En grundförutsättning är att ett bindande avtal verkligen har ingåtts mellan parterna. Om konsumenten har fått en beställningsbekräftelse och det av köpevillkoren eller på annat sätt tydligt framgår att en denna inte utgör en accept utan kommer att följas av en orderbekräftelse, har inget bindande avtal ingåtts genom beställningsbekräftelsen – detta gäller även om köpesumman redan då har dragits från konsumentens konto. 2019-19947; 2016-09392 (ref.) Köp på internet eller via telefon
6.4. Avtal om enbart boende i utlandet (inte paketresa) Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
Resenärerna som bodde i Sverige hade enbart köpt inkvartering under en vecka på hotell i Spanien. Fråga var alltså inte om någon paketresa. De var inte nöjda med standarden och begärde därför att få ersättning av hyresvärden, dvs. hotellet. Nämnden prövade inte ärendet eftersom svensk lag inte var tillämplig på tvisten. För avtal som gäller hyra av fast egendom ska som utgångspunkt lagen i det land där egendomen är belägen tillämpas. Om avtalet gäller hyra av fast egendom för tillfälligt bruk i högst sex månader i följd ska dock lagen i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort tillämpas. Detta förutsatt att hyresgästen är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i samma land. Änr 2014-07855 Reseärenden
6.1. Flyg 6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1 6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1 6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.1.1. När är EU-förordning 261/2004 tillämplig? Passageraren flög från Istanbul till Göteborg med ett turkiskt flygbolag. Flygningen blev fem timmar försenad. Passageraren krävde kompensation enligt EU:s flygpassagerarförordning, som anger vissa standardbelopp som resenärer kan ha rätt till vid flygförseningar. Det krävs dock att flygningen avgår från en flygplats inom EU, eller att man flyger in i EU med ett flygbolag som har fått sin licens från ett EU-land, Norge, Island eller Schweiz. Det flygbolag som passageraren flög med hade fått sin licens från Turkiet, som inte är ett EU-land. ARN avslog därför hennes krav. Änr 2020-22979 Flyg - 6.1
6.1.2. Kompensation med standardbelopp då flygning ställts in eller försenats kraftigt. Flygbolags invändning om tekniskt fel. Flygningen försenades och passageraren kom därför fram 8 timmar försenad till sin slutdestination. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Flygbolaget uppgav att förseningen berodde på att flygplanet hade drabbats av ett tekniskt fel, som hade upptäckts strax före avgång. Nämnden konstaterade att flygpassagerare kan ha rätt till ekonomisk kompensation med standardbelopp som framgår av förordningen om en flygning flygningen ställs in. Motsvarande gäller om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Ett flygbolag kan som huvudregel inte undgå att betala kompensation när en flygning ställs in eller försenas på grund av ett tekniskt fel på ett flygplan. För att flygbolaget inte ska behöva betala kompensation måste det bevisa att problemet har uppkommit till följd av händelser som, till sin art eller ursprung, faller utanför bolagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Exempel på detta är att tillverkaren av de flygplan som ingår i det berörda flygbolagets flotta eller en behörig myndighet meddelar att flygplanen, som redan är i drift, har ett dolt fabrikationsfel som påverkar flygsäkerheten. Nämnden ansåg inte att flygbolaget hade bevisat att det var fråga om ett sådant tekniskt fel. Flygbolaget rekommenderades därför att betala standardiserad kompensation enligt förordningen till passageraren. 2020-04722 Flyg - 6.1
6.1.3. Nekad ombordstigning på grund av felaktiga resehandlingar Flygbolaget nekade passageraren att gå ombord på flygningen från Thailand till Sverige eftersom returbiljett till Thailand saknades. Passageraren begärde kompensation med standardbelopp enligt EU:s flygpassagerarförordning. Enligt flygpassagerarförordningen har passagerare som nekas ombordstigning rätt till kompensation med vissa angivna standardbelopp om det inte finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga. Nämnden konstaterade att det framgår av handlingarna i ärendet att thailändsk medborgare behövde kunna uppvisa en returbiljett för att kunna få visum till Sverige och att biljetter behövde uppvisas såväl i Thailand som i Sverige vid inresan. Flygbolaget hade på grund av detta haft rimliga skäl att neka ombordstigning. Passageraren hade inte rätt till någon kompensation med standardbelopp. Änr 2019-00739 Flyg - 6.1
6.2. Paketresa 6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2 6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.2.1. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.2. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade accepterat att betala för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Paketresa - 6.2
6.2.3. Klagomål måste i allmänhet framföras på plats Resenärerna deltog i en paketresa med buss till en badort i Spanien. Vid ankomsten till hotellet visade det sig att det låg vid en rondell nära bussterminalen på orten. Dessutom skränade vissa av hotellets gäster hela nätterna. Resenärerna klagade inte på resmålet utan först efter hemkomsten. De begärde ersättning med motsvaranden halva priset för resan. Arrangören motsatte sig kravet och ansåg att resenärerna skulle ha klagat på plats. För att en resenär ska ha rätt att ställa krav mot en researrangör på grund av ett fel i en paketresa, så måste resenären informera arrangören om felet så fort som möjligt efter det att hen märkte felet (utan onödigt dröjsmål). I detta fall hade resenärerna inte framfört några klagomål på resmålet avseende bristerna i inkvarteringen. Arrangören fick därför ingen möjlighet att åtgärda felen. Klagomålet hade framförts för sent och nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00455 Paketresa - 6.2
6.3. Resebyråtjänst 6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3 6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.1. Resebyrå inte ersättnings- eller återbetalningskyldig Passagerarna begärde återbetalning av biljettpriset eftersom den flygning de hade köpt av företaget hade ställts in. Nämnden konstaterade att företaget i egenskap av resebyrå endast hade åtagit sig att förmedla det avtal som träffats om flygningen mellan resenären och flygbolaget. En resebyrå har som enbart förmedlare inget ansvar för fel i själva transporten utan ansvarar bara för fel och försummelser i själva förmedlingsuppdraget. Resebyrån var därför enligt nämnden inte skyldig att återbetala biljettkostnaden för den inställda flygningen. Om en resebyrå åtar sig att hjälpa till med att förmedla återbetalningen av biljettkostnaden från ett flygbolag krävs att flygbolaget har återbetalat biljettkostnaden till resebyrån för att resenären ska ha rätt till återbetalning av resebyrån. Änr 2021-05542 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.2. Ersättning från resebyrån för inköp av ny flygbiljett vid inställd flygning När passageraren mellanlandade i Bryssel fick hen veta att den anslutande flygningen till Stockholm var inställd. Passageraren hade inte informerats om detta och begärde ersättning av sin resebyrå för en ny biljett till Stockholm. Resebyrån motsatte sig kravet och ansåg att den endast hade förmedlat avtalet mellan resenären och flygbolaget och därmed inte hade något ansvar för det inträffade. Det är också alltid den enskilde resenärens ansvar att kontrollera sina flygtider. Nämnden konstaterade att resebyrån visserligen endast hade förmedlat avtalet, och därför inte hade något ansvar för den inställda flygningen i sig, men att det ingår i en resebyrås uppdrag att informera en resenär om tidtabellsändringar den har kunskap om. Eftersom resebyrån inte hade fullgjort sin skyldighet som resebyrå var den skyldig att ersätta passageraren för den merkostnad hen hade drabbats av. Änr 2016-05368 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.3. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa I – resetjänsterna har sålts till ett gemensamt pris Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det som resebyrå bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och får inte tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna säljs till ett gemensamt pris. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade köpt flygtransport och hotellinkvartering på resmålet på företagets webbsida till ett gemensamt pris. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisar till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreselagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
6.3.4. Inte resebyrå utan arrangör av paketresa II – resetjänsterna ha valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet Resenärerna begärde återbetalning av vad de hade betalat för flyg och hotell på resmålet då flyget hade ställts in och hotellet hade stängt. Företaget där de hade köpt resan motsatte sig kravet eftersom det ansåg att det bara hade förmedlat tjänsterna från flygbolaget och hotellet och att detta framgick att resehandlingarna. Nämnden konstaterade att paketreselagens bestämmelser är tvingande och inte kan avtalas bort. Avtalsvillkor eller överenskommelser som ger konsumenter ett sämre skydd än vad paketreselagen ger är ogiltiga och därmed inte får tillämpas av researrangören. Med paketresa avses bland annat en kombination av minst två olika typer av resetjänster som avser samma resa, om resetjänsterna har köpts från ett enda försäljningsställe och resetjänsterna har valts innan resenärerna accepterat betalningsskyldighet. Med resetjänster avses passagerartransporter, inkvartering och turisttjänster. Av de resehandlingar som hade getts in till nämnden framgick att resenärerna hade valt flygtransport och hotellinkvartering på företagets webbsida innan de hade betalat för dessa. Parterna hade därför träffat avtal om köp av en paketresa och företaget var som en följd av detta arrangör enligt paketreselagen. En researrangör ansvarar för att paketresan utförs i enlighet med avtalet. Företaget var alltså inte enbart mellanhand eller förmedlare av de olika tjänster som det sålt till resenärerna. Det villkor som företaget hänvisade till stred därför mot paketreselagens bestämmelser och var ogiltigt. Eftersom resan ställts in skulle företaget enligt paketreseslagen betala tillbaka vad resenärerna betalat för resan. Änr 2020-25502 Resebyråtjänst - 6.3
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
1.2. Vem ska bevisa att felet fanns, eller inte fanns, redan från början? Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
Konsumenten köpte en högtryckstvätt i butik. Inom sex månader från köpet visade det sig att det fanns ett hål i slangen. Konsumenten ville därför att säljaren skulle avhjälpa (reparera) felet på högtryckstvätten. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet ska dock anses ha funnits redan vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Det finns alltså en möjlighet för säljaren att motbevisa presumtionen för ursprungligt fel genom att ”annat visas”. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade bevisat att felet inte funnits redan vid köpet. Nämnden ansåg vidare att det inte var oförenligt med varans eller felets art att hålet uppstått på grund av svagheter i konstruktionen, som fanns redan vid leveransen. Högtryckstvätten ansågs därför ha ett ursprungligt fel och konsumenten fick därför rätt. Änr 2016-13500 Köp av vara
1.3. Säljaren har rätt att försöka avhjälpa felet Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil för 69 900 kr. Kort efter köpet uppstod flera fel på den och det tog flera veckor att få svar från säljaren. Konsumenten vände sig därför till en annan firma som lagade bilen och begärde sedan ersättning för sina reparationskostnader. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är som utgångspunkt köparen som har bevisbördan för att det finns ett fel och att detta fanns redan vid avlämnandet. Nämnden konstaterade att det framgick av konsumenten redan hade låtit åtgärda några av felen innan de reklamerades till säljaren samt att konsumenten inte hade bevisat övriga fel. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21304 Köp av vara
1.4. Vad gäller om leveransen blir försenad? Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
Den 30 juni köpte konsumenten en ytterdörr. Angiven leveranstid var 6-9 veckor. Två veckor efter köpet hörde säljaren av sig och meddelade att dörren skulle levereras vecka 38. Vecka 40, den 4 oktober, kontaktade konsumenten säljaren och påpekade att dörren var försenad. Den 17 oktober hade dörren fortfarande inte levererats och köparen hörde därför av sig till säljaren och hävde köpet. Säljaren motsatte sig kravet och menade att dörren var en tillverkningsvara som byggdes efter konsumentens önskemål om mått, färg och utförande. Nämnden konstaterade att en säljare är i dröjsmål om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hens sida. Vid dröjsmål har köparen bl.a. möjlighet att kräva att köpet hävs om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom. Av ärendet framgick att säljaren vid flera tillfällen meddelat konsumenten att dörren var på väg och skulle levereras påföljande vecka, men att så inte blev fallet. Detta innebar att säljaren var i dröjsmål. Dröjsmålet var enligt nämndens bedömning av sådan väsentlig betydelse för konsumenten att hen hade rätt att häva köpet. Änr 2019-17351 Köp av vara
1.5. Garantier Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
Konsumenten köpte en mobiltelefon med en ettårig garanti. Konsumenten lämnade in mobiltelefonen till säljaren inom garantitiden för reparation på grund av att ljudet i telefonen var dåligt och att telefonen ibland stängde av sig själv. Konsumenten begärde att få en ny telefon utan kostnad eller att säljaren lagade telefonen. Säljaren menade att garantin inte gällde utan att felet orsakats genom åverkan på front och chassi. Nämnden konstaterade att det av den tekniska utredningen framgick att telefonen var skadad på ett sådant sätt att felet inte omfattades av garantin. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2009-9282 Köp av vara
1.6. Om företaget friskrivit sig från felskrivningar Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil som saknade den utrustning som angavs i annonsen. Konsumenten begärde därför ersättning för kostnaden att installera den aktuella utrustningen. Säljaren invände att hen reserverat sig för eventuella felskrivningar i annonsen. Enligt nämndens uppfattning kan en sådan reservation inte vara alltför generell och det ska i samband med köpet framgå tydligt att undantag från det som angetts vid marknadsföringen har gjorts. Nämnden konstaterade att säljaren inte hade visat att utrustningen undantagits i avtalet eller att konsumenten i samband med köpet på annat sätt upplysts om att utrustningen inte ingick. Nämnden fann därför att utrustningen skulle ha funnits i bilen och att bilen därför inte levererats i avtalsenligt skick. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-19405 Köp av vara
1.8. Om företaget säger att det endast är en förmedlare Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
Konsumenten köpte en bil genom en bilfirma. Efter en tid kom det fram att mätaren i bilen hade manipulerats. Bilen hade gått ca 10 000 mil längre än vad som hade uppgivits. Konsumenten krävde därför att priset skulle sättas ned eller att köpet skulle hävas. Bilfirman invände att man bara hade förmedlat köpet av bilen för en privatpersons räkning. Konsumenten borde därför rikta sina krav mot denne och inte mot firman. Firman hade inte haft anledning att misstro uppgifterna om hur långt bilen hade gått när den såldes. Senare kontakter med tillverkaren visade dock att bilen hade gått betydligt längre än som sagts vid köpet. När det gällde invändningen att bilfirman bara hade förmedlat köpet konstaterade nämnden att en näringsidkare som förmedlar en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. Det var helt klart att en felaktig mätarställning hade angetts. Bilfirman rekommenderades därför att betala tillbaka en del av det som konsumenten hade betalat för bilen. Änr 2006-6790 Köp av vara
1.9. Öppet köp - vad gäller? Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
Konsumenten köpte en telefon i en butik och ville sedan lämna tillbaka den men fick inte det eftersom förpackningen var bruten. Nämnden konstaterade att det är frivilligt för ett företag att erbjuda öppet köp och att om det erbjuder det så har det rätt att bestämma villkoren för detta. Av de villkor som gäller för konsumentens köp framgick att öppet köp inte gällde för brutna förpackningar. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-07802 Köp av vara
1.1. Köparen ska bevisa att det är fel på varan Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
Säljaren ansvarar för fel om felet fanns när varan levererades, men det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget är fel på varan. Konsumenten köpte en bil av en bilfirma. Nästan ett år efter det att bilen levererades till konsumenten upptäckte hen att lamellerna i växellådan var slitna. Hen klagade till säljaren och begärde bland annat att hen skulle avhjälpa felet. Säljaren invände att bilen fungerade och att det inte fanns något fel på växellådan när bilen köptes. Nämnden konstaterade att säljaren ansvarar för fel, om felet fanns redan när varan avlämnades till köparen, men att det är köparen som måste bevisa att det överhuvudtaget finns ett fel. Nämnden ansåg inte att den bevisning som fanns visade att bilen var felaktig och avslog därför kravet. Änr 2016-13173 Köp av vara
1.7. Reparationsobjekt 1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7 1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.1. Exempel 1 Konsumenten köpte en bil för 28 000 kr som hade gått ca 21 000 mil och var från 2005. Samma dag som köpet gjordes började motorlampan lysa men säljaren ville inte stå för några reparationskostnader eftersom bilen sålts som ett renoveringsobjekt utan garanti. En vara är felaktig i konsumentköplagens mening bl.a. om den avviker från vad som avtalats eller från vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det stod visserligen i avtalet att bilen såldes utan garanti och som ett reparationsobjekt, men bl.a. så framgick inte vilka fel som fanns på bilen och den hade inte heller annonserats ut som ett reparationsobjekt. Nämnden ansåg därför att den aktuella skrivningen om reparationsobjekt saknar betydelse. Att företaget inte lämnat någon garanti saknade också betydelse för företagets ansvar för fel i varan eftersom konsumentköplagens bestämmelser är tvingande till förmån för konsumenten. Företaget skulle därför laga bilen utan kostnad för konsumenten. Änr 2021-07942 Reparationsobjekt - 1.7
1.7.2. Exempel 2 Konsumenten köpte en bil för 190 000 kr som hade gått 8 600 mil och var från 2016. Någon vecka efter köpet upptäcktes många fel på bilen, bl.a. på växellådan och avgassystemet. Konsumenten ville därför häva köpet eller att företaget skulle avhjälpa felen utan kostnad. Företaget sa nej till detta eftersom bilen sålts som ett reparationsobjekt. Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Om en vara sålts i ”befintligt skick” eller liknande ska den anses felaktig om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Vid köp av en begagnad bil beaktas enligt praxis bilens pris, ålder och körsträcka samt övriga omständigheter vid köpet. Köparen har ingen undersökningsplikt enligt lagen men ska bevisa att bilen är felaktig och att felet fanns vid köpet. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen ska dock anses ha funnits vid leveransen, om inte annat bevisas av säljaren eller det är oförenligt med bilens eller felets art. Nämnden konstaterade att det av både köpeavtalet och varudeklarationen framgick att bilen sålts som ett reparationsobjekt och konsumenten hade skrivit på båda handlingarna. I varudeklarationen räknades de aktuella felen dessutom upp. Nämnden ansåg därför att företaget hade bevisat att det informerat konsumenten om att felen fanns redan vid köpet och därför inte kunde åberopas som fel nu. Nämnden avslog som en följd av detta köparens krav. Änr 2021-15559 Reparationsobjekt - 1.7
4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
2.1. Vad gäller om företaget ändrar sina villkor? Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
Konsumenten hade ett avtal om ett visst utbud av kanaler. TV-leverantören ändrade sedan detta och konsumenten ville då få tillbaka vad som betalats för tjänsten. Nämnden konstaterade att det framgick av avtalsvillkoren att företaget hade rätt att ändra innehållet och att konsumenten hade godkänt dessa villkor när avtalet ingicks. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-20086 Köp av tjänst
2.3. Om parterna träffat en överenskommelse Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
Konsumenten köpte en bil som det visade sig vara fel på. Parterna träffade en överenskommelse om att dela 50/50 på kostnaden. Konsumenten vände sig sedan till nämnden och ville få ersättning för resterande halva. Nämnden konstaterade att parterna via en mejlväxling hade träffat en överenskommelse och att konsumenten inte hade haft några invändningar mot den då. Konsumenten var därför bunden av den. Änr 2020-25951 Köp av tjänst
2.2. Pris 2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2 2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2 2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2 2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
2.2.1. Vem ska bevisa att ett fast pris har avtalats? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra ett visst arbete och diskuterade om priset kunde sättas ned ifall konsumenten utförde en del av arbetet själv. När fakturan kom innehöll den inte något avdrag. Det är konsumenten som ska bevisa att ett lägre pris avtalats. Konsumenten kunde inte bevisa att parterna kommit överens om något annat än det som framgick av det skriftliga avtalet. Nämnden ansåg också att priset var skäligt och avslog därför konsumentens krav. Änr 2019-20390 Pris - 2.2
2.2.2. Vad gäller om man avtalat om löpande pris? Konsumenten anlitade en byggfirma för montering av garderober. När uppbärning och montering på ben var klart fanns stora brister i monteringen samt skador på garderoberna, väggar och golv i flera rum. Konsumenten fick också en faktura för tre dagars arbete trots att företaget bara utfört arbete motsvarande en dag. Konsumenten ville därför slippa betala en del av fakturan. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att ett pris är skäligt och att företaget inte förmått det. Nämnden rekommenderade därför företaget att sänka sitt krav mot konsumenten. Änr 2019-19835 Pris - 2.2
2.2.3. Måste ett angivet pris vara inklusive moms? Konsumenten anlitade ett företag för renovering hemma. Det visade sig att företaget gett henne en prisuppgift som inte inkluderat moms. Företaget invände att det hade sagt till henne att priset var exklusive moms. Konsumenten krävde att priset skulle sänkas. Nämnden konstaterade att det är företaget som ska bevisa att det informerat konsumenten om att moms tillkommer och att det inte hade förmått göra det här. Nämnden gav därför konsumenten rätt. Änr 2018-06637 Pris - 2.2
2.2.4. Får ett pris överskridas? Konsumenten anlitade ett företag för att utföra visst byggarbete och fick en ungefärlig prisuppgift. När fakturan kom var den på ett belopp som översteg det avtalade med 25 procent. Företaget menade att konsumenten hade beställt tilläggsarbete som inte ingick i det ursprungliga priset. En prisuppgift får normalt inte överskridas med mer än 15 procent (36 § konsumenttjänstlagen). Nämnden konstaterade att företaget inte hade bevisat att konsumenten hade beställt något tilläggsarbete och att företaget därför skulle betala tillbaka en del av priset. Änr 2017-00202 Pris - 2.2
4.9. Tillgång till betalkonto Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
Banken hade avslutat konsumentens bankkonton med motiveringen att banken inte förstod varifrån pengar som satts in på kontona kom från samt med hänvisning till misstanke om terrorism och penningtvätt. Konsumenten menade att hen endast hade lånat pengar av vänner eftersom hen befann sig i ekonomisk kris och att det inte rörde sig om det som banken påstod. Konsumenten begärde att banken skulle öppna kontona igen. Enligt betaltjänstlagen har en konsument som kan bevisa att hen är bosatt inom EES rätt att få öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner i svenska banker. Rätten till ett betalkonto är dock inte ovillkorlig och gäller inte om öppnandet av ett sådant skulle strida mot bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av handlingarna i ärendet framgick det att banken bedömt att det var nödvändigt att ställa frågor till konsumenten med anledning av vissa transaktioner som gjorts till kontona. Banken ansåg sedan att konsumenten inte på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för syftet med de aktuella transaktionerna eller varifrån pengarna kom, varför samarbetet avslutades. Nämnden konstaterade att konsumenten inte hade lämnat in någon bevisning som gav nämnden någon vägledning. Nämnden utgick därför från att banken följt gällande lagstiftning och avslog kravet. Änr 2020-08290 Bankärenden
4.8. Lån som undertecknats med elektronisk signatur, t.ex. bank-id Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
Konsumenten fick ett brev från banken där det framgick att hen beviljats ett lån på 90 000 kr. Lånet hade satts in på konsumentens personkonto och därefter hade överföringar gjorts från hennes bankkonto till andra personer. Konsumenten menade att hen inte hade tagit något lån och begärde bland annat att banken skulle återbetala pengarna som en släkting betalat in för att lösa lånet. Det aktuella lånet hade godkänts med bank-id. Högsta domstolen har konstaterat att när det är fråga om en elektronisk låneförbindelse som har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift är det långivaren som måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften, för att inte vara betalningsansvarig, göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen (NJA 2017 s. 1105). Det framgick av bankens utredning att konsumenten själv hade godkänt ansökan om lån och signerat den med mobilt bank-id. Det mobila bank-id:t hade skapats genom användning av e-kod som i sin tur endast kan genereras genom tillgång till kort, pinkod och dosa. Av konsumentens redogörelse gick det inte att dra slutsatsen att någon annan hade haft tillgång till hens bankanordningar. Konsumenten hade därmed inte gjort antagligt att det var någon annan än hen själv som ansökt om lånet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-06536 Bankärenden
4.4. Stulet bankkort – tjuven sett pinkoden vid ett tidigare köp I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån. Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam. Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten. Änr 2018-12086 Bankärenden
4.5. Skyldighet att spärra kortet snarast efter upptäckt av förlorat kort Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
Någon stal konsumentens plånbok innehållande två kreditkort som förvarades i en väska som var inlåst på ett kontor. Konsumenten upptäckte förlusten ungefär kl. 14.30 men spärrade korten först när hen kom hem kl. 17.00. Konsumenten uppgav att anledningen till att hen inte spärrade korten direkt var att hen var tvungen att genomföra sina arbetsuppgifter på arbetet. Mellan kl. 14.55 och kl. 16.08 gjordes obehöriga transaktioner om ca 8 600 kr på det ena kortet och 4 000 kr på det andra kortet. Banken nekade konsumenten ersättning med motiveringen att hen inte spärrat kortet snarast efter att förlusten upptäckts, vilket hen var skyldig att göra. Nämnden ansåg att omständigheterna i konsumenten fall inte var sådana att hen kunde ursäktas för att spärranmälan inte inkommit snarast efter det att hen fått vetskap om att kortet hade stulits. Att spärra kortet först efter 2,5 timmar ansågs vara för sent. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2011-6641 Bankärenden
4.7. Kortköp har inte godkänts på ett säkert sätt Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
Konsumenten hade en vara till försäljning på Blocket och kontaktades av en person som dels ville Kontohaven blev uppringd av en person från ett låneföretag som sa att någon sökt ett lån i hens namn och att pengarna skulle föras över till hens konto i X-banken. En annan person, som påstod sig arbeta på banken, menade att banken behövde kontohavarens hjälp för att förhindra lånet. Senare upptäckte kontohavaren att ett kortköp gjorts på ca 57 000 kr. Kontohavaren medgav att hen lämnat ut sina kortuppgifter till bedragaren, men nekade till att ha lämnat ut några koder. Nämnden konstaterade att utredningen visade att kontohavaren måste ha lämnat ut både kortuppgifter och en engångskod som skickats ut på sms till kontohavarens mobiltelefon och att bedragaren använt informationen för att registrera och godkänna kortköpet. En transaktion måste enligt betaltjänstlagen godkännas på ett säkert sätt (stark kundautentisering). För det krävs användandet av två eller flera komponenter som kunskap (t.ex. personlig kod som kontohavaren själv valt), innehav (t.ex. kontokort) och unik egenskap (t.ex. fingeravtryck). Nämnden ansåg att sättet som köpet i det här fallet godkänts på, dvs. med hjälp av kortuppgifter + engångsskod via sms, inte uppfyllde kraven på stark kundautentisering. Oavsett om kontohavaren varit grovt oaktsam när hen lämnade ut sina uppgifter eller inte, fick därför banken stå för den obehöriga transaktionen som genomförts. Änr 2020-21764 Bankärenden
4.10. Vårdslös investeringsrådgivning Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation. Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan. Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen. Änr 2019-06075 Bankärenden
4.3. Förlorat/stulet bankkort – obehöriga transaktioner godkänts med pinkod Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att ett bankkort, som förvarats i byxans bakficka, saknades. Koden till kortet hade konsumenten bara haft i sin mobil. Senast kortet användes var en vecka tidigare, i samband med ett uttag från en uttagsautomat. Konsumenten visste inte om hen tappat kortet eller om någon tagit det från fickan. Köp och uttag på ca 15 500 kr hade gjorts. Banken hade endast ersatt konsumenten med beloppet som översteg 12 000 kr med bland annat motiveringen att det var antagligt att pinkoden hade funnits noterad i anslutning av kortet och att konsumenten därför varit grovt oaktsam. Konsumenten ville ha ersättning för hela beloppet. En betaltjänstanvändare är enligt betaltjänstlagen skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att detta kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet. Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt ovan åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Av bankens villkor framgick bland annat att kortet ska förvaras så att ingen annan ges tillfälle att använda det och att kortinnehavaren ska skydda en personlig kod genom att inte anteckna koden på kortet eller förvara anteckning om koden tillsammans med kortet eller i kortets omedelbara närhet. Nämnden konstaterade att transaktionerna gjorts med kort och pinkod och att den som gjort transaktionerna därför måste ha känt till koden. Någon behörig transaktion med pinkod hade inte skett i nära anslutning till de obehöriga transaktionerna och konsumenten hade inte lämnat någon förklaring till hur den som stulit kortet har kunnat känna till koden. Nämnden drog slutsatsen att koden måste ha funnits uppskriven på något sätt tillsammans med kortet eller på annat sätt kunnat förknippas med detta. En kontohavare som förvarar kort och kod tillsammans och förlorar dessa i offentlig miljö anses normalt sett ha agerat grovt oaktsamt. Nämnden avslog därför konsumentens krav. Änr 2020-21153 Bankärenden
4.2. Uttag från uttagsautomat med kort och pinkod trots att kontohavaren har kortet kvar Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
Konsumenten upptäckte att någon hade gjort tre uttag från en uttagsautomat och ett köp om totalt ca 16 000 kr med hens bankkort, trots att kortet fanns kvar och förvarades i byxfickan. Konsumenten menade att hen måste ha blivit drogad och kortet skimmat och begärde ersättning av banken för transaktionerna. Av utredningen framgick det att transaktionerna utförts med konsumentens fysiska kort och pinkod. Om det gjorts obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har banken under vissa förutsättningar en skyldighet att betala tillbaka pengarna till kontohavaren enligt reglerna i betaltjänstlagen. Det är den som påstår att det skett obehöriga transaktioner som måste göra det antagligt att transaktionerna varit obehöriga. Nämnden konstaterade att konsumenten hade lämnat en knapphändig redogörelse och inte gett någon rimlig förklaring till hur någon annan kommit över kortet, gjort transaktionerna och sedan lämnat tillbaka kortet. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden att konsumenten inte hade gjort antagligt att transaktionerna var obehöriga och avslog därför kravet. Änr 2020-24389 Bankärenden
4.1. Inga pengar ur uttagsautomaten Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
Konsumenten gjorde två uttag ur en uttagsautomat om 2 x 4 000 kr och pengarna matades ut. Konsumenten försökte också göra ett uttag om 2 500 kr, men fick istället en lapp med meddelande om att uttaget avbröts. Trots det drogs pengarna från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta uttaget på 2 500 kr. Nämnden konstaterade att det av det tekniska underlaget som banken hade skickat in, framgick inte annat än att uttaget hade gått korrekt till. Mot bakgrund av detta ansåg nämnden att konsumenten inte hade kunnat bevisa att hen inte fått ut några pengar ur uttagsaut0maten. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2019-17538 Bankärenden
4.6. Bedrägerisituationer 4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6 4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.1. Anmälaren lurats att själv swisha pengar till en bedragare Konsumenten skulle sälja sin motorcykel via Blocket och övertalades av köparen att i förväg betala 7 000 kr till ett transportföretag som skulle hämta upp den. Pengarna skulle sedan köparen betala tillbaka. Pengarna gick dock till en annan person och köparen ”försvann”. Reservationen av beloppet låg kvar i två dygn och konsumenten menade att det var konstigt att transaktionen inte gick att stoppa trots snabbt agerande. Nämnden konstaterade att konsumenten själv godkänt transaktionen med sitt bank-id och att transaktionen därför inte var obehörig i betaltjänstlagen mening. Detta gäller oavsett om kontohavaren råkat ut för ett bedrägeri och lurats att själv godkänna en transaktion. Banken var därför inte skyldig att ersätta den reklamerade transaktionen. Nämnden uttalade också att banken enligt gällande regelverk varken har möjlighet eller skyldighet att stoppa en redan godkänd transaktion, även om transaktionen står som ”reserverad” på kontot. Änr 2020-16821 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.2. Investeringsbedrägeri Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista. Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-02178 Bedrägerisituationer - 4.6
4.6.3. Uppringd av bedragare och ”vidarekopplad till banken” – anmälaren lurats att själv godkänna transaktioner Konsumenten blev uppringd av en man som sa sig ringa från Klarna och som påstod att det fanns en obetald faktura om 50 000 kr. När konsumenten sa att det inte stämde blev hen vidarekopplad till sin banks säkerhetsavdelning där hen skulle få hjälp med att spärra kontot, men det var bråttom så att bedragarna inte skulle hinna ta ut några pengar. På uppmaning av personen på säkerhetsavdelningen gjorde konsumenten en swishbetalning på 15 000 kr och skrev ”STOPP” i meddelandefältet. Konsumenten trodde att hen därmed stoppade transaktionen. Allt visade sig emellertid vara ett bedrägeri och pengarna försvann från kontot. Konsumenten begärde att banken skulle ersätta transaktionen eftersom banken inte gett tillräcklig information om denna typ av bedrägerier och att hen inte varit oaktsam. Nämnden konstaterade att konsumenten själv höjt gränsen för Swish och godkänt transaktionen med sitt bank-id. Transaktionen var därför inte obehörig i betaltjänstlagens mening. Även om konsumenten råkat ut för ett bedrägeri och inte förstod vad hen gjorde när hen signerade den höjda beloppsgränsen och swishbetalningen med sitt mobila bank-id, kunde konsumenten därför inte rikta några krav mot banken. Det hade inte heller framkommit några andra omständigheter som gav konsumenten rätt till ersättning från banken. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-02384 Bedrägerisituationer - 4.6
5.6. Självrisk vid trafikolycka Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde betalningsbefrielse för vagnskade- och trafikförsäkringssjälvrisk. Vid en kollision mellan två bilar är utgångspunkten att respektive försäkringstagare har rätt till ersättning ur sin egen vagnskadeförsäkring eller vagnskadegaranti, med avdrag för avtalad självrisk. Det finns ingen laglig rätt att slippa stå för självrisken i förhållande till sitt eget försäkringsbolag. En försäkringstagare som anser att föraren av den andra bilen vållade kollisionen ska i stället vända sig till det försäkringsbolag där den andra bilen är trafikförsäkrad för att få ut ersättning för sin betalda självrisk samt skälig ersättning för eventuella andra nödvändiga merkostnader som uppkommit till följd av trafikskadan. Det förekommer i försäkringsbranschen att vagnskadeförsäkringsgivare lämnar frivillig så kallad förskottsservice med utgångspunkt i den så kallade återkravsöverenskommelsen. Det innebär i att vagnskadeförsäkringsbolaget förskotterar självrisken åt sin försäkringstagare och sedan kräver den andre förarens trafikförsäkringsbolag på beloppet. Denna typ av service bygger dock på en överenskommelse mellan vissa försäkringsbolag och är inte en del av själva försäkringsavtalet. Nämnden kunde därför inte rekommendera försäkringsbolaget att ersätta konsumentens skada utan vagnskadesjälvrisk, oavsett vem som kunde anses ha vållat trafikskadan. Av villkoren för trafikförsäkringen framgick att trafikförsäkringen gällde med en grundsjälvrisk. Försäkringstagaren behövde dock inte betala någon självrisk om hen kunde visa att en annan person än hen själv eller föraren vållat skadan och försäkringsbolaget inte kunde visa att försäkringstagaren eller föraren varit medvållande. För att försäkringstagaren skulle få slippa betala trafikförsäkringssjälvrisk måste hen alltså kunna bevisa att en annan person än hen själv eller föraren av hens bil vållade skadan. Nämnden bedömde att konsumenten inte förmått visa att någon annan än föraren av hens bil var vållande till skadan. Konsumenten var därför skyldig att betala trafikförsäkringssjälvrisk i enlighet med försäkringsvillkoren och nämnden avslog därmed kravet. Änr 2021-00114 Försäkringsärenden
5.5. För- och efterköpsinformation Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde försäkringsersättning för självrisk efter en vattenskada. Försäkringsbolaget gjorde gällande att maximal ersättning var 6 000 kr, medan konsumenten ansåg att maximal ersättning var 25 000 kr på grund av den information som försäkringsbolaget lämnat till honom. Det var ostridigt att självrisken reducerats i enlighet med de mellan parterna gällande villkoren. Tvisten gällde om det fanns anledning att rekommendera försäkringsbolaget att utge ersättning utöver vad som följde av villkoren. Nämnden ansåg att beloppsbegränsningen till 6 000 kr vid vattenskada orsakad av läckage var en väsentlig inskränkning av försäkringsskyddet. Sådana väsentliga inskränkningar bör tydligt framhållas i marknadsföringsmaterial och förköpsinformation. Enligt nämndens bedömning fanns det i förköpsinformationen och övrig information från försäkringsbolaget som konsumenten hänvisat till inte någon tydlig information om begränsningen. I det marknadsföringsmaterial som konsumenten fogat till sin anmälan fanns formuleringar som inte kunde förstås på annat sätt än att självrisken vid läckageskada ersattes fullt ut upp till beloppet 25 000 kr, det vill säga att den enda begränsning som förelåg var att självrisker över 25 000 kr inte ersattes. Nämndens slutsats var därför att försäkringsbolaget inte lyft fram den aktuella inskränkningen på ett tillräckligt tydligt sätt i förköpsinformationen och övrigt marknadsföringsmaterial. Inskränkningen kunde därför inte användas mot konsumenten. Konsumenten fick därmed rätt. 2014-02620 Försäkringsärenden
5.4. Uppsagd försäkring på grund av obetald premie Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde skadestånd för trafikförsäkringsavgift som påförts efter att hens bilförsäkring sagts upp av försäkringsbolaget på grund av obetald premie. Det framkom av ärendet att försäkringsbolaget hade skickat ett meddelande till konsumentens folkbokföringsadress med uppmaning att betala försäkringspremien senast 14 dagar senare och att försäkringen annars skulle upphöra den dagen. Konsumenten hade inte gjort sannolikt att meddelandet om uppsägningen inte kommit fram på grund av omständigheter som hen inte kunnat råda över. Det stod klart att konsumenten inte betalade premien i tid, men sedan återkom med betalning och ny anmälan om autogiro flera veckor senare. Konsumenten hade bevisbördan för sina krav. Nämnden kunde inte utifrån handlingarna se att försäkringsbolaget hade begått något fel eller agerat försumligt på något sätt som skulle motivera konsumentens rätt till skadestånd. Konsumenten hade alltså inte bevisat att försäkringsbolaget hade orsakat kostnader som medfört skadeståndsskyldighet för försäkringsbolaget. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-00535 Försäkringsärenden
5.3. Försäkrat intresse Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
Konsumenten begärde ersättning för bil som totalförstörts i samband med stöld. Försäkringsbolaget betalade inte ut någon ersättning eftersom man ansåg att konsumenten inte hade något försäkrat intresse i bilen. Av försäkringsvillkoren följde att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebar att försäkringstagaren kunde bli utan ersättning om hen var registrerad som ägare och hade tecknat försäkring för bilen trots att försäkringstagaren inte ägde den eller huvudsakligen brukade den. Det är konsumenten som i egenskap av försäkringstagare har bevisbördan för att hen äger och är huvudsaklig brukare av fordonet. Det ankommer på hen att styrka att så är fallet. Full bevisning krävs. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande underlag och mot de invändningar som försäkringsbolaget fört fram hade fullgjort sin bevisbörda och styrkt att hen ägde fordonet och var dess huvudsaklige brukare i den mening som avses i försäkringsvillkoren. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-05878 Försäkringsärenden
5.1. Försäkringsfall 5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.1.1. Villkoren styr vad försäkringen ersätter 5.1.1.1. Borttappad egendom Konsumenten hade anmält till försäkringsbolaget att hen hade tappat bort en ring, som legat i en jackficka. Det fanns inga konkreta uppgifter om när eller hur ringen försvunnit. En förutsättning för att ersättning ska utgå ur en försäkring är att det inträffat en skada som enligt försäkringsvillkoren omfattas av försäkringen. Det är försäkringstagaren, som måste bevisa att det föreligger ett försäkringsfall. Beviskravet är i ett fall som detta uppfyllt om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Den i ärendet aktuella försäkringen lämnade enligt villkoren ersättning för skada på eller förlust av egendom orsakad av plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden ansåg inte att utredningen gav stöd för att ringen förlorats genom en plötslig och oförutsedd händelse. Eftersom konsumenten inte ens hade gjort det mer antagligt att det förelåg ett försäkringsfall än att så inte var fallet, avslogs kravet. Änr 2021-03350 5.1.1.2. Vattenskada i badrum Konsumenten begärde försäkringsersättning efter att ha drabbats av en vattenskada i sitt fritidshus till följd av läckage i rör som var över 50 år gamla. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde för skada av vätska eller ånga som oberäknat strömmat ut från ledningssystem för vatten, värme eller avlopp. Enligt besiktningsrapporten hade vattenskadan orsakats av korrosion och det angavs i rapporten att det fanns ett hål eller en spricka i avloppet till handfatet på andra våningen. Att så gamla rör som det var fråga om i ärendet drabbas av korrosion och därmed utströmning av vatten kunde enligt nämnden inte anses vara oberäknat. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte, mot bolagets bestridande och med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, lyckats göra det mer antagligt att skadan hade någon annan orsak än den som angavs i besiktningsrapporten än att så inte var fallet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-27482 5.1.1.3. Inbrott i bostad Konsumenten begärde försäkringsersättning för egendom som stulits i samband med påstått inbrott i hens bostad. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, med andra ord att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Bevisbördan anses i ett fall som detta vara uppfylld om det vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att det föreligger ett försäkringsfall än att så inte är fallet. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde stöld och skadegörelse om gärningspersonen olovligen tagit sig in i bostaden. Konsumenten hade till stöd för sitt påstående att det förelåg försäkringsfall gett in bl.a. fotografier av ytterdörren till sitt hus. Nämnden kunde inte enbart utifrån dessa bilder komma till slutsatsen att det skett ett inbrott. Det saknades därutöver dokumentation och utredning av själva inbrottet. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter ansåg nämnden att konsumenten inte mot bolagets bestridande lyckats göra det mer antagligt att försäkringsfall förelåg än att så inte är fallet och avslog därför kravet. Änr 2019-16037 5.1.1.4. Avbeställd resa på grund av sjukdom Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring efter att ha avbeställt resa på grund av smittorisk på resmålet. För att ersättning ska kunna utgå ur en försäkring krävs att skadehändelsen omfattas av försäkringsåtagandet så som det kommit till uttryck i försäkringsvillkoren, det vill säga att det föreligger ett försäkringsfall. Det är försäkringstagaren som har att bevisa att det föreligger försäkringsfall. Av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen gällde om den försäkrade före avresan från hemorten i Sverige tvingades avbeställa resan bland annat på grund av att den försäkrade drabbats av akut sjukdom eller olycksfallsskada. Försäkringen gällde inte vid olycksfall eller sjukdom som fanns eller var känd redan när resan bokades. Försäkringen gällde om hälsotillståndet blivit akut försämrat och det inte gått att förutse detta. Konsumenten avbeställde resan eftersom hen tillhörde en riskgrupp i fråga om Covid-19. Enligt nämndens bedömning var inte att tillhöra en riskgrupp att jämställa med akut sjukdom eller akut försämring i försäkringsvillkorens mening. Det var därför inte bevisat att det förelåg något försäkringsfall. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-16845 Försäkringsfall - 5.1
5.2. Ersättningens storlek och värdering av skadad egendom 5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2 5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.1. Parterna inte överens om storleken på ersättningen Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för en skadad möbel. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall, det vill säga en händelse som omfattades av försäkringsvillkoren. Bolaget hade godtagit att lösa in den skadade möbeln och ersätta den med visst belopp. Tvisten rörde om konsumenten hade rätt att få högre ersättning för skadan. Vid tvist om försäkringsersättningens storlek är det försäkringstagaren som ska styrka att rätt till högre ersättning än den som försäkringsbolaget har godtagit att betala. Till stöd för sitt krav hade konsumenten gett in skärmbilder av liknande möbler med tillhörande prisuppgifter. Mot detta hade försäkringsbolaget hänvisat till ett värderingsintyg från en av Stockholms handelskammare förordnad värderingsman. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade styrkt att den skadade möbeln hade ett högre värde än vad försäkringsbolaget medgett. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2021-00847 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.2. Parterna inte överens om innehav av förlorad eller skadad egendom Konsumenten begärde ersättning ur sin hemförsäkring för egendom som stulits vid inbrott i bostad. Försäkringsbolaget hade godtagit att det skett ett inbrott, men ansåg inte att konsumenten bevisat att hen haft den egendom som hen begärde ersättning för. Vid tvist om försäkringsersättning är det försäkringstagaren som måste styrka dels att hen innehaft den egendom som hen begär ersättning för, dels egendomens värde. Till stöd för sitt krav hade konsumenten hänvisat till bilder på vissa av de föremål som påstods ha stulits vid inbrottet. Någon annan dokumentation av egendomen hade inte getts in till nämnden. Nämnden ansåg inte att konsumenten på föreliggande utredning och mot bolagets bestridande hade styrkt innehav och värde av den egendom som skulle ha stulits vid inbrottet. Nämnden avslog därför kravet. Änr 2020-19246 Ersättningens storlek - 5.2
5.2.3. Försäkringsbolaget vill sätta ned ersättningen med stöd av en säkerhetsföreskrift Konsumenten begärde försäkringsersättning för vattenskada som inträffat då vatten läckt ut okontrollerat i samband med tömning av varmvattenberedare på grund av att en kalkansamling som täppte till avrinningen. Försäkringsbolaget ansåg att konsumenten brutit mot aktsamhetskrav i försäkringsvillkoren och hade därför satt ned försäkringsersättningen. Det var ostridigt att det förelåg ett försäkringsfall och att konsumenten hade rätt till ersättning för detta ur sin försäkring. Frågan som nämnden hade att ta ställning till var om försäkringsersättningen skulle sättas ned på grund av att konsumenten brutit mot uppställda aktsamhetskrav. För att få full ersättning måste enligt försäkringsvillkoren vissa aktsamhetskrav följas. Några särskilda aktsamhetskrav vid läckage fanns inte. Det fanns ett generellt aktsamhetskrav om att den försäkrade egendomen skulle hanteras på ett sätt som minskar risken för skada eller förlust. Det innebar bland annat att följa såväl författningsbestämmelser som var till för att förhindra eller begränsa skada som anvisningar och föreskrifter som lämnats av tillverkaren, installatör med flera. Konsumenten hade innan demonteringen inhämtat anvisningar från VVS-montör och tillverkaren om hur demonteringen skulle göras. Det framgick av utlåtande från VVS-montören att denne ansåg att det arbete konsumenten skulle utföra inte var komplicerat eller svårt och att det som hände var mer otur än oskicklighet och skulle kunna hända vem som helst. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående att konsumenten inte iakttagit aktsamhetskraven. Bolaget hade inte gjort gällande att hen brutit mot någon föreskrift eller anvisning, lämnad av myndighet, tillverkare eller motsvarande, men hävdat att hen inte säkerställt att arbetet utförts på ett fackmässigt sätt. Att byta värmepatron i en varmvattenberedare fick enligt nämnden närmast ses som en underhållsåtgärd. På vilket sätt konsumenten brustit i fackmässighet vid utförande av denna åtgärd hade försäkringsbolaget inte preciserat på annat sätt än att hen tidigare bytt motsvarande komponent och då uppmärksammat att det kunde finnas kalkavlagringar i beredaren. Bolaget hade inte bestritt att konsumenten inför åtgärden konsulterat såväl tillverkare som erfaren VVS-montör och hade inte gjort gällande att hen inte följt de anvisningar och råd hen då fått. Nämnden ansåg inte att försäkringsbolaget visat att konsumenten varit oaktsam i förhållande till aktsamhetskraven i försäkringsvillkoren. Konsumenten fick därför rätt. Änr 2020-03506 Ersättningens storlek - 5.2
